"Du har då aldrig trott på tårar, det passar inte
för en karl. Om man är över 15 vårar finns inga
känslor kvar. Kan du förstår två våta kinder, de
torkar lika snabbt igen. Man rår ej för att tårar
rinner, när man har mist sin vän. Jag vill ha en
egen måne, jag kan åka till, där jag kan glömma
att du lämnat mig. Jag kan sitta på min måne
och göra vad jag vill. Där stannar jag tills allting
ordnat sig.
Du tror du vet hur allt ska vara, du vet när allting
passar sig. Utom när jag ska försklara, hur jag
känner mig. Du bryr dig inte mera, och det har
tagit mig så hårt. Du kan väl aldrig acceptera att
någonting är svårt?"

                                   Jag vill ha en egen måne


"Räcker jag till att klara dina pretantioner, fyller jag
nått av dina krav. Räcker jag till med bara mina
ambitioner, duger jag när kläderna är av?
men det blir nog bra om vi förstår varandra någon
dag."
                                   Räcker jag till


"Jag vet att Du tvivlar på din verklighet, efter all
förlorad identitet. Men som ett träd som blommar
på en asfaltsgård, vill jag krypa fram när det är
svårt. Oh du låt kärleken slå rot och växa sig stark,
fast livet kan ta emot. För hur ska vår ensamhet
ta mark, när ögonen tror att ingenting gror. För en
gångs skull låt kärleken slå rot. Ingen vill vara ensam
när det blir höst och ingenting kan smälta frosten
på min kind, mer än dina ord Du är min. När du
ligger vaken och letar efter kraft och den trygga famn
Du aldrig haft. Som ett hav som rullar in mot en naken
strand. Vill jag svalka din heta hand"

                                   Låt kärleken slå rot


"Det är för oss solen går upp. Lyser som guld, för
kärlekens skull. Solen går upp, så oskuldsfull.
Lyser på oss för kärlekens skull."
                                  
                                   För kärlekens skull